I was made for you!

 
 
All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
You do and I was made for you

You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through like you do
And I was made for you...

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

Oh yeah, well it's true... that
I was made for you...
 
 
1

Hej världen!

Det var inte igår det skrevs ett inlägg här, och inte i förrgår heller. Nu var det längesedan och vem trodde att min blogg skulle bli lika död som en fisk på torra land. Inte jag iaf, men så blev det och se här blogglusten är tillbaka så vi testar väl ett tag och ser hur det går. 
 
Ibland kan det behövas att hela ens liv vänds upp och ner för att man ska hitta lusten till att skriva igen, eller lusten till att dela tankar, känslor och allt man bär på. Egentligen så är det väldigt underligt hur en människa kan bära på så otroligt mycket helt ensam. Jag som person är just den som bär på allt ensam, jag har försökt många år att ändra på just det och prata mera med dem som står närmst. Men på något sätt när man väl känner att NU ska jag prata så tar det stopp, som en stor jävla stoppskylt framför en. Man försöker få ur sig orden, men man blir helt stum. Och så tänker man "Äsch, jag kan lika gärna vara tyst om det" 
Det handlar inte om att visa sig svag, eller inte visa sig svag, eller stark, inte stark osv. Mera att man har vant sig att bära på sakerna själv så det blir till en sån dum vana att bara göra det igen. 
 
Jag jobbar fortfarande mycket med mig själv även om jag kommit en bra bit över mina förhoppningar så ska man aldrig sluta, aldrig ge upp och försöka. Det finns alltid saker att ändra på som man sitter och gnäller över. 
 
Så istället för att sitta fast i ett nät och älta, gnälla, vara bitter så lev, lev livet dag för dag. 
Lev i nuet och älska varje dag som om det vore din sista, för en vacker dag när du tror att du är på toppen så ramlar du sakta ner på botten och ångrar att du inte var lyckligare. 
 
 Dag för dag, timma för timma, minut för minut, sekund för sekund!
 
1

Vad gör man inte för sina barn?



Tvingade upp mig själv idag, för lovat är lovat! Började med stan med brallis för att leta present och lite kläder. 
Trots en sjuk mamma så gick det bra ändå, vi hade en toppen mysig dag och Alice var överlycklig att få träffa mamma fast vi är sjuka. 

Hälsade på älskade lowe med så klart och vad mitt hjärta skriker av saknad! Men snart så ses vi igen ❤️

när jag kom hem igen var det bakstuga i sjukstugan, barnen gjorde choklad bollar, och morsan gjorde kärleks mums! 
På kvällen kom migränen på besök och det blev lite godnatt och svårt att sova nu. Men vad gör det när man haft denna toppen dag trots att man är sjuk!

Lovely lovely day