Jag trodde jag vann!

Lilly har alltid varit en bebis som velat ha mycket närhet, och med nycket menar jag konstant, dygnet runt. Och det har absolut inte gjort mig något, jag har verkligen njutit av att få så mycket närhet av henne. Det började bli lite tufft när hon envisades om att pappa inte dög, utan bara mamma. 

Jag tänkte mest att det var en fas, men 6 månader senare och hon ska fortfarande sövas av mig, på dagarna, på kvällarna, på nätterna om hon vaknar och ska somna om. 
Det är inget som jag inte är van vid egentligen, eftersom dem andra 3 barnen också varit så. Men med dem har jag iaf kunnat gå på promenad, duscha, haft egentid osv

Det jobbigaste tror jag är att jag får så dåligt samvete mot Alice, Lowe och Stella. 
Även om dem är otroligt förstående och accepterar att lillasyster bara är en bebis.
Men som mamma kan man inte annat än att få dåligt samvete. 

Jag hopps att detta vänder snart, och att Lilly kan somna själv eller att jag kan lägga ner henne när jag sövt henne, och inte behöva vänta 2 timmar att lägga ner henne för annars vaknar hon. 


Bilden är tagen för 5 minuter sedan då hon hade somnat hos mig och jag la ner henne, sen 2 minuter senare är resultatet av bilden!

Envisa unge, men vi älskar dig SÅ mycket endå! 
(null)