Började med en väldigt bökig natt för Stella. Mardrömmar? Tänder? Växtvärk? Faktiskt ganska svårt att veta.

Hon tyckte vi skulle vara vakna mellan 01:00 och 03:20 iaf. Toppen tyckte jag ;)

Sen var det dags att gå upp klockan 06:00, Stellas idé, absolut inte min...

 

Jag undrar egentligen hur man kan glömma trotsen så fort, kan inte minnas att trots var såhär jobbigt.

Men antar att det blir som med förlossningar. Idag har Stella varit ännu värre då hon varit jätte trött och vägrat sova.

Sov en stund på förmiddagen men sen var det fullt ös!

 

Men vi har hunnit med en del ändå, och det är såna stunder man uppskattar extra mycket just nu!

 

Redan halv sex hoppa hon upp i sin säng och ropa välling.

Och jag är så stolt över henne att hon somnar så bra i sin säng nu när vi slutat ligga bredvid henne.

Sakta men säkert kommer vi nog vara utanför rummet när vi ska lägga henne.

Man får ta små små steg för att det ska funka för oss och för Stella!