Hej världen!

Det var inte igår det skrevs ett inlägg här, och inte i förrgår heller. Nu var det längesedan och vem trodde att min blogg skulle bli lika död som en fisk på torra land. Inte jag iaf, men så blev det och se här blogglusten är tillbaka så vi testar väl ett tag och ser hur det går. 
 
Ibland kan det behövas att hela ens liv vänds upp och ner för att man ska hitta lusten till att skriva igen, eller lusten till att dela tankar, känslor och allt man bär på. Egentligen så är det väldigt underligt hur en människa kan bära på så otroligt mycket helt ensam. Jag som person är just den som bär på allt ensam, jag har försökt många år att ändra på just det och prata mera med dem som står närmst. Men på något sätt när man väl känner att NU ska jag prata så tar det stopp, som en stor jävla stoppskylt framför en. Man försöker få ur sig orden, men man blir helt stum. Och så tänker man "Äsch, jag kan lika gärna vara tyst om det" 
Det handlar inte om att visa sig svag, eller inte visa sig svag, eller stark, inte stark osv. Mera att man har vant sig att bära på sakerna själv så det blir till en sån dum vana att bara göra det igen. 
 
Jag jobbar fortfarande mycket med mig själv även om jag kommit en bra bit över mina förhoppningar så ska man aldrig sluta, aldrig ge upp och försöka. Det finns alltid saker att ändra på som man sitter och gnäller över. 
 
Så istället för att sitta fast i ett nät och älta, gnälla, vara bitter så lev, lev livet dag för dag. 
Lev i nuet och älska varje dag som om det vore din sista, för en vacker dag när du tror att du är på toppen så ramlar du sakta ner på botten och ångrar att du inte var lyckligare. 
 
 Dag för dag, timma för timma, minut för minut, sekund för sekund!
 
1
Vera

Du är så vacker! Du är som en solstråle ! Du är en fin vän,fin människa som har ett hjärta av guld!
Puss på dig kram Vera

Svar: Du är världens finaste, ver du det? <3Kom hit, jag saknar er!
Malin Svärd