På något sätt kan jag verkligen sakna min blogg, att känna viljan för att skriva i den som förut.

Idag är en morgon då jag känner att jag VILL skriva, och det var verkligen länge sedan.

Har sagt många gånger att jag ska börja blogga igen, men det går ju inte så länge det inte finns lust till det.

 

Men det känns så skönt om lusten kom sakta tillbaka, för skriva är en av dem bösta sakerna jag vet.

Och jag är inte den som förskönar sanningen i det jag skriver. Har jag en dålig dag så får man läsa det.

Mitt liv och säkert alla andras är inte heller på topp jämt, jag skäms inte för att skriva om det.

Hatar att läsa bloggar där allt är rosa moln och lyckliga dagar hela tiden, för jag tror vi alla vet att livet ser inte ut så bakom stängda dörrar. Vill man läsa här så får man helt enkelt acceptera det jag bloggar om.

Varit ett evigt kommenterande om det förut, men mitt liv är inte fluff fluff på rosa moln hela tiden.

Så varför ska jag skriva det? Det är inte fel att ha "problem" som man kanske också vill skriva om.